De huvudsakliga råvarorna för permanenta magneter av NdFeB är metallmagnet av sällsynt jordartsmetall, metallisk järn och icke-metalliskt elementbor (ibland tillsatt med aluminium, kobolt, lantan, cerium, lantan, gallium, etc.). Det allmänna uttrycket är: RE2TM14B (RE = Nd, Pr, DyTM = Fe, Co), NdFeB-ternärt permanentmagnetmaterial är baserat på Nd2Fe14B-förening och dess sammansättning bör likna den för förening Nd2Fe14B. När förhållandet Nd2Fe14B är fullständigt uppdelat är magnetens magnetiska egenskaper dock mycket låga, även icke-magnetiska, förutom att innehållet av vismut och bor i den faktiska magneten är större än den för Nd2Fe14B-föreningen (dvs. yttriumrik fas och den borrika fasen bildas). För att få bättre permanent magnet prestanda.
Nd2Fe14-fasen
Denna fas är magnetens huvudfas och dess volymprocent (som har blivit väsentligt fixerad efter att götet har raffinerats) bestämmer magnetens remanens (Br). Den maximala magnetiska energiprodukten ((BH) m) och magnetfältorienteringen under formningen är att uppnå sitt arrangemang så att den lätta magnetiseringsaxeln (C) hos denna molekylära struktur är anordnad i orienteringsriktningen och därigenom uppnår högre magnetiska egenskaper.
Rich B-fas
Den B-rika fasen föreligger som en viss förening i matrisen, vilken är en icke-magnetisk fas, vilken i allmänhet skadar magnetiska egenskaper, men närvaron av en B-rik fas gör att ingotet lätt bryts.
Rich Nd-fas
Närvaron av den Nd-rika fasen är mestadels närvarande i Nd-Fe-föreningen, vilken spelar en viktig roll för att öka magnetens densitet under sintring. På grund av sin mycket aktiva natur är den lätt oxiderad för att bilda en oxidfas, vilket är mycket skadligt för magnetens korrosionsbeständighet. När den Nd-rika fasen är relativt stor är den emellertid fördelaktig för stålstångens långa kristall, och utfällningen av a-Fe kan reduceras.
